det är nästan så man saknar...
skolan. Att få träffa Elin och Julia var dag, och alla andra med. Dom där eftermiddagarna när vi går hem till Elin direkt efter skolan och gör pannkakor, och sen lägger oss framför tv:en, och när vi alltid ska komma på ett sätt att skolka från idrotten ( fast vi aldrig kommer på något), när vi gör zoom-prickar på händerna, hahaha. Och när vi ska sätta oss vid lunchen och vi sätter oss så långt ifrån alla andra som möjligt, och på hål-timmarna när vi bara äter hela tiden, på Nisses lektioner när ingen gör något och på matte-proven när vi fuskar, och när vi sitter på taket på rasterna. Och när Elin klagar för lärarna efter lektionerna, när vi anmäler massa personer, när vi bara dampar på slöjden, när vi pratar som Filippa och Benjamin en hel dag.
Åh, det är sånt som gör skolan värd att gå till!
Kommentarer
Trackback